Skolverket släppte på fredagen den 5 april pressmeddelandet Andelen behöriga lärare ökar. I pressmeddelandet konstateras att behörighetsgraden ökar generellt, vilket är positivt, men man behöver läsa mer noggrant för att se detaljerna.
Man behöver nyansera bilden av läget för att förstå de siffror som vid första anblick kan verka glädjande. Att fransklärarna är en av de grupper med högst andel behöriga lärare må tyckas positivt, men detta måste ses i sitt sammanhang. Grundskolor måste erbjuda minst två av de tre stora skolspråken: tyska, franska och spanska. I många fall där man valt att endast erbjuda två språk är det just franskan som fått stryka på foten, ibland på kommunnivå. Detta innebär att de skolor som erbjuder franska har en relativt hög behörighetsgrad, men många skolor som annars skulle ha haft obehöriga lärare har i stället valt att inte erbjuda språket.
Även för tyska och spanska ser läget relativt bra ut. Andelen behöriga lärare för år 7-9 är i franska 77,3%, i tyska 72,5% och i spanska 64,9%. För alla tre huvudspråken finns det dock huvudmän som väljer att inte erbjuda språket till sina elever, vilket påverkar statistiken. Skrämmande är dock siffrorna för år 4-6. Sedan den stadieindelade timplanen är det obligatoriskt att börja läsa språk redan under år 4-6, vilket de flesta skolor väljer att lägga enbart i år 6. Eftersom skolor ofta är uppdelade stadievis har olika lösningar för detta behövt göras, bland annat genom att lärare eller elever flyttar sig mellan skolor, men också med fjärrundervisning. En anna vanligt förekommande lösning på 4–6-skolor är att någon som redan arbetar på skolan och som besitter en del språkkunskaper får hantera undervisningen i språk, trots att de saknar utbildning och legitimation för detta.
Statistiken för gymnasiet ser avsevärt bättre ut. Där är andelen legitimerade lärare för franska 82,2%, tyska 80,1% och spanska 78%. I engelska ligger behörighetsgraden på 86,5%, vilket endast är lägre än historia och svenska.
Siffrorna för engelsklärare i grundskolan är minst sagt skrämmande. I år 1-3 är behörighetsgraden endast 54,5%, i år 4-6 58,6% och i år 7-9 67,8%. Resultaten i engelska är dock generellt goda. Detta kan till stor del förklaras av hur elevernas extramurala användning av språket, alltså hur de använder engelskan utanför skolan, påverkar inlärningen, samt de pragmatiska kursplaner som gör att det lärande eleverna tillägnar sig utanför skolan också gynnar deras prestationer. Men detta riskerar att drabba de elever som inte i lika hög grad exponeras för engelska utanför skolan eller som kämpar med ämnet. Vi får inte tolka de goda resultaten som att behöriga lärare inte behövs. Utöver detta kan påpekas att flera rapporter varnar om att elevernas nivå i engelska inte är på en tillfredsställande nivå när det gäller steget från gymnasiet till högskolan, vilket bland annat rapporterats om i Vi Lärare.
När det gäller modersmålslärare ser vi i grundskolan en behörighetsgrad på 34,1%, på gymnasiet är motsvarande siffra 33,6%. Detta bygger inte på en ovilja att utbilda sig bland de lärare som arbetar, utan på att det i många av de drygt 100 språk som undervisas inom ramen för modersmålsundervisningen i Sverige inte är möjligt att få lärarlegitimation. I väntan på att det ska finnas lösningar för validering och legitimering av dessa lärare är det av största vikt att arbetsgivarna uppmuntrar och stöttar fortbildning för denna lärargrupp.
Även om det är positivt att behörighetsgraden generellt går upp är vi mycket bekymrade över läget för språklärarna i Sverige.
Mia Smith, ordförande i Språklärarnas riksförbund
Källor:
De siffror som nämn kommer från Skolverkets officiella statistik, följande dokument:
Vi Lärare: Nya studenter klarar inte av den akademiska engelskan